Kidnappad
Nej... Jag stog INTE ut på landet!!!! Saknaden var för stor och rastlösheten gjorde så jag kröp på väggarna och var helt galen.
Efter typ 4 timmar längtade jag bara hem. Jag ville inte vara kvar i ensamheten och mörkret helt själv och veta att du sitter där hemma och väntar på att jag ska komma hem.
Jag blev galen, och du blev galen. Jag fick telefonsamtal efter telefonsamtal och det underlättade lite att få höra din röst mer än ofta, men samtidigt gjorde det bara så att jag ville hem mer och mer och mer. Jag ville känna din närhet och krypa upp i din famn och jag ville bara sova... med dig. Jag ville HEM! Så enkelt var det.
Jag sov en natt, ensam. Otroligt jävla ensam!! Sängen var så stor och där låg lilla jag, själv. Även fast det är sommar och varmt så tog jag ett duntäcke för att fylla ut tomheten i sängen. Duntäcket fick jag ligga där och vira in mig med, i ett försök att känna mig mindre ensam, men det kändes faktiskt mest bara patetiskt!! Jag saknade ju Dig!
Nästa dag var olidlig! Jag hade inget att göra och tankarna for hela tiden åt ett visst annat håll... Pratade en massa med dig i telefon.
-Kom och hämta mig!!
-Okej!!
-På allvar?
-Om du vill det så..?
-Aaa, det klart!
-Men då kommer jag och hämtar dig då!
Mina föräldrar blev ju minst sagt förvånade när jag klockan 10 på kvällen frågade om jag kunde åka hem. Sa att jag skulle få skjuss. Sa att jag inte ville vara kvar längre. Mamma sa att hon hade ju redan från början märkt att jag inte trivdes och att hon såg på mig att jag längtade hem. Tack mamma för att du är så förstående!! ♥
- Linus kommer och hämtar mig snart...
- VA??
- Jag vill hem. Jag vill inte vara kvar här. Linus kommer och hämtar mig...
- Ja.. jag förstår väl det.. Bara du är lycklig så... Jag vill ju att du ska vara lycklig!
- Aa mamma, jag är lycklig!
Typ klockan 12 kom du i din bil. Åååhh, vad glad jag blev att få se dig, att få hålla om dig! Det kändes som att vi hade varit ifrån varandra i en vecka, men när vi tänkte efter så var det bara dagen innan som vi sist sågs. Oj. Tiden går långsamt när man har tråkigt!!
Så var första läskiga mötet med föräldrarna avklarat och sen så var det bara att svischa hemmåt!! Äntligen!!!
Efter typ 4 timmar längtade jag bara hem. Jag ville inte vara kvar i ensamheten och mörkret helt själv och veta att du sitter där hemma och väntar på att jag ska komma hem.
Jag blev galen, och du blev galen. Jag fick telefonsamtal efter telefonsamtal och det underlättade lite att få höra din röst mer än ofta, men samtidigt gjorde det bara så att jag ville hem mer och mer och mer. Jag ville känna din närhet och krypa upp i din famn och jag ville bara sova... med dig. Jag ville HEM! Så enkelt var det.
Jag sov en natt, ensam. Otroligt jävla ensam!! Sängen var så stor och där låg lilla jag, själv. Även fast det är sommar och varmt så tog jag ett duntäcke för att fylla ut tomheten i sängen. Duntäcket fick jag ligga där och vira in mig med, i ett försök att känna mig mindre ensam, men det kändes faktiskt mest bara patetiskt!! Jag saknade ju Dig!
Nästa dag var olidlig! Jag hade inget att göra och tankarna for hela tiden åt ett visst annat håll... Pratade en massa med dig i telefon.
-Kom och hämta mig!!
-Okej!!
-På allvar?
-Om du vill det så..?
-Aaa, det klart!
-Men då kommer jag och hämtar dig då!
Mina föräldrar blev ju minst sagt förvånade när jag klockan 10 på kvällen frågade om jag kunde åka hem. Sa att jag skulle få skjuss. Sa att jag inte ville vara kvar längre. Mamma sa att hon hade ju redan från början märkt att jag inte trivdes och att hon såg på mig att jag längtade hem. Tack mamma för att du är så förstående!! ♥
- Linus kommer och hämtar mig snart...
- VA??
- Jag vill hem. Jag vill inte vara kvar här. Linus kommer och hämtar mig...
- Ja.. jag förstår väl det.. Bara du är lycklig så... Jag vill ju att du ska vara lycklig!
- Aa mamma, jag är lycklig!
Typ klockan 12 kom du i din bil. Åååhh, vad glad jag blev att få se dig, att få hålla om dig! Det kändes som att vi hade varit ifrån varandra i en vecka, men när vi tänkte efter så var det bara dagen innan som vi sist sågs. Oj. Tiden går långsamt när man har tråkigt!!
Så var första läskiga mötet med föräldrarna avklarat och sen så var det bara att svischa hemmåt!! Äntligen!!!
Det är när man är ifrån varandra som man upptäcker hur mkt man egetligen behöver varandra.
Och hur stor saknaden är.
Och hur stor saknaden är.
Kommentarer
Trackback